Feeling SAD? Höstdeppig?

Mörkret har lagt sig, omfamnat oss. Vilsamt för en del. Tröttande för andra. Tröstlöst för några.

När vi vaknar på morgonen är mörkret så tungt att 2-åringen ställer frågan utan självklart svar: Är det morgon? Senaste veckan när grådiset dominerat dagsljuset kompletterar han med nästa fråga vid lunchtid: Är det dag nu? Sedan lagom till middagen kommer frustrationen: ”Det är natt ju. Jag vill inte äta. Jag vill sova i riddarsängen.” Han är inte ensam i sin förvirring. Min kropp har svårt att hantera de mörka korta dagarna. Varje morgon är pågår en kamp mellan lust och förnuft, mellan en trött kropp och ett medvetet sinne. Visst har jag lust att ligga kvar under det varma täcket, men förnuftet säger att en varm oljemassage och meditation gör resten av dagen behagligare än vad tre upprepade tryckningar på snooze-knappen åstadkommer. Jag sover mer och är ändå trött. Lite nedstämd går jag med en längtan av att bara få vara ifred.

Hela livet har min sinnesstämning åkt berg-och-dalbana. Det gör att jag i perioder har en högre kapacitet och kreativitet än genomsnittet och i andra perioder lider av tungsinne och utmattning. Jag är så uppmärksam på svängningarna i mitt känsloläge att jag medvetet väljer att göra det som skingrar mörkret och lyfter tungsinnet eftersom jag vet hur lätt jag skulle kunna glida in i en höstdepression. Det är så många här i vårt mörka kalla land som får en släng av årstidsbunden depression, eller seasonal affective disorder (SAD) som det heter på engelska. Den slår till när timmarna av dagsljus blir färre och kan vara ända till tidig vår. När vi återgick till vintertid för några veckor sedan började mörkret sluta sig kring oss högst markant. Det är dags att se över vår hösttillvaro och skydda oss bäst vi kan. Senaste veckan har jag funderat lite över det faktum att när vi t.ex. bryter benet eller skadar rörelseapparaten på annat sätt, reagerar vi instinktivt med att vara stilla, vilket ju är funktionellt för att kroppen ska läka. När vi drabbas av nedstämdhet eller depression däremot är vårt instinktiva beteende inget som direkt hjälper oss ur det tunga. Oftast drar man sig undan när man som mest behöver kontakt och stöd av sina vänner. Man väljer skräpmat som tröstar för stunden, men som inte ger hjärnan det den behöver för att fungera bra. Man har ingen lust att ta sig upp ur soffan, trots att fysisk aktivitet bevisligen hjälper och skyddar mot depression. Man ligger helst kvar i sängen, trots att hjärnan behöver varje gnutta solljus den kan få. Trist läge: det som känns bäst gör tillståndet sämre. Man kan inte välja att sluta vara deprimerad, tro mig, jag har försökt! Depression är en sjukdom precis som influensa. I den mån det går så gäller det att hysa empati för sig själv. Del av problemet är att det är svårt att förmå sig att göra sådant som man mår bra av. Jag tänker att hela Sverige i november beter sig lite som en höstdepression. Vi stannar gärna hemma eller inne och ”myser” med fika, kaffebröd och soffhäng. Sommarens mer otvungna umgänge när vi kanske t.o.m. tilltalade främlingar på uteserveringar är förbi. Nu sveper vi in oss i sjalar, drar ner mössorna, stirrar stint ner i telefonen och undviker gärna kontakt. Kanske är det dags för en novemberfest? När jag bodde i USA uppskattade jag Thanksgiving och det den står för. Att samlas kring det vi är tacksamma för stärkte min känsla av gemenskap och tillfredsställelse över livet precis så som det var i stunden.

När jag var barn bodde min familj i Tyskland. Ett kärt minne från den tiden är lanternefesten, lyktfesten i den mörka årstiden, när vi gick i lanternetåg och sjöng visor om att sprida vårt ljus. Över hela världen firas ljusfester av olika slag, kanske för att det är just vad vi behöver för att skingra mörkret omkring oss och i vårt sinne. Eftersom våra barn går på waldorf-lekskola har vi lyktfest med lanternetåg och sjunger samma sånger som när jag var barn i Tyskland. Hemma gör vi papperslyktor och

dekorerar med solar, månar och stjärnor. Pysslandet och skapandet med barnen ger mig lust och glädje. Det sätter igång mina belöningssystem i hjärnan mer effektivt än en hel chokladask!

I vår familj väljer vi medvetet att gå ut i skogen på helgen för att jag vet att vi alla blir på bättre humör i dagsljuset trots att solen skymts av dis och moln i flera veckor. Och hur svårt det än är att släpa mig ut på en kort lunchpromenad, märker jag att jag blir piggare. Mannens löparrundor måste få ta tid, trots att familjelogistiken är krävande. För mig blir dansen, yogan och pilatesen små andningshål i tillvaron där jag är helt fullt i kroppen och medveten om vad som försiggår både där (kroppsförnimelser), i hjärtat (känslor) och knoppen (tankar). Vad lättar upp i den mörka årstiden för dig? Vad gör dig glad? Vad ger dig lust och inspiration? Vad får dig lugn och harmonisk? Dela gärna med dig i kommentarsfältet och inspirera andra! Jag tänker mycket på hur maten påverkar vårt mående, också vårt psykiska mående. Hypotesen att brist på D-vitamin kan bidra till depression har väl de flesta hört, men annars pratas det inte så mycket om sambandet mellan kost och vårt psykiska mående. Men att maten vi äter påverkar sinnet är jag helt övertygad om och forskningen har börjat hitta starka bevis för sambandet kost och psykisk hälsa. Det tänker jag skriva om i ett kommande inlägg! Men det kanske är någon som vill ha tips på stärkande men ändå barnvänlig supermat innan dess?

#depression #balansilivet #höst #sundlivsstil #höstdepression