Årets julklapp: Ingenting

jessica6247
Dec 7, 2015
4 min read

Vad vill jag ha i julklapp?

Ingenting.

Är det verkligen sant? Finns det ingenting jag vill ha? Jo säkert, men ingenting jag kan komma på just nu. Ingenting som jag egentligen behöver, annat än mat på bordet. Fast det är klart, jag vill gärna ha din omtanke, omsorg och kärlek. Jag vill gärna spendera värdefull tid med dig, ha djupa filosofiska samtal om livet, gärna dela upplevelser, berikas med nya minnen. Men ytterligare en pryl som ska dela tak med mig, som jag ska vårda, som jag ska lägga min uppmärksamhet och tid på… neej, jag står faktiskt helst över. Jag inser att den här texten riskerar att såra de som eventuellt redan köpt en julklapp till mig. Men det finns kanske någon som verkligen BEHÖVER den gåvan – ge hen paketet istället. Har du köpt något som ingen egentligen behöver så brukar det vara öppet köp till i januari (om det inte är choklad förstås – då vill jag gärna ha den!).

Efter att jag skrivit klart det här inlägget letade jag efter bilder på julklappar. Då hittade jag den till vänster som kommer från Rädda Barnens julkampanj. Så passande. Och JA - utmana ego och skänk till välgörenhet. Gott så. Men här kommer en beläktad reflektion:

Vi står just i färd med att renovera hemma. Visst du har rätt, vi BEHÖVER inte renovera, vi skulle överleva ändå… Men nu väljer vi i alla fall att göra en större renovering och har tömt kök, hall och ett sovrum. Som du säkert räknat ut är de andra rummen desto fullare. Mitt behov av garderobsvolym halverades igår efter att överflödet rensats ut. Fina kläder som jag förvisso använder ibland men som jag gissar att någon annan behöver mer än jag. En kartong husgeråd lämnades till Stadsmissionen idag tillsammans med leksaker som slås in och ges till barn i utsatta familjer. Stalltjejerna kan äntligen sälja våfflor i caféet och mina dubbelvåffeljärn står inte längre och samlar damm. Äldsta grabben sålde sin lära-gå-vagn och medan han gläds åt 50-lappen gläds jag åt mer plats. Och så undrar vi hur man bäst ger vinterkläder och skor till nyanlända flyktingar… Att skänka bort med vetskapen att det kommer till användning och glädje är tillfredsställande. Sedan noterar jag en stor tillfredsställelse av att minska mina ägodelar.

I och med renoveringen får vi mer förvaring, men ännu bättre vore om vi BEHÖVER mindre förvaring.

I våras lyssnade jag på ett föredrag av Joshua Becker, en amerikan som 2008 beslöt sig för att leva mer minimalistiskt. Han och hans fru har steg för steg förändrat sitt liv mot att äga mindre prylar. Deras resa mot ett friare, harmoniskare liv började en vacker Memorial Day-weekend som paret spenderade med att vårstäda. Medan solen sken och sonen bad sin pappa att kasta baseball med honom, städade Joshua beslutsamt hela garaget. Under tiden städade hans fru städade inomhus. Det tog hela dagen. En äldre grannfrun såg medlidsamt på Joshua och hans besvikna son och konstaterade att det är arbetsamt att äga ett hus. Joshua kontrade med någon floskel han hört: ”Man måste vara försiktig så att inte sakerna man äger istället äger en själv”. Ja, så säger min dotter också, svarade grannfrun så nu har hon blivit minimalist. Joshua som aldrig hört begreppet var frågvis och sprang sedan in till sin fru och ropade att man kan äga färre saker och det heter minimalist. Hon svarade: Bra – låt oss sätta igång!

Sedan dess har de aktivt strävat efter att äga färre saker och undvika överdriven konsumtion. De är inte fanatiska men medvetna om de val de gör.

Under seminariet fick svara på frågan vad det kunde finnas för fördelar att äga färre saker. Ta en paus och skriv ner 5 sätt som ditt liv skulle vara lättare om du ägde färre grunkor och shittemojer. Jo men gör det – det är värt det!

Min lista blev genast mycket, mycket längre.

Jag blev inspirerad av Joshua Becker och har delat intrycken från det där seminariet med ganska många. Sedan i våras har jag tänkt mig för en extra gång innan jag handlar nån grej. Jag tvivlar inte på att tillvaron skulle vara bättre med färre ägodelar, ändå är det en stor känslomässig utmaning att göra mig att med mer än lite kläder… Vad är grejen?

Tänkt dig:

Mindre att städa

Mer fri yta hemma

Mindre tid & pengar till underhåll av saker

Mindre behov av pengar att köpa grejer för

Möjlighet att jobba mindre eftersom du inte behöver så stort hus och garage till alla dina mackapärer och grunkor

Låter ju som en no-brainer och ändå har jag inte kört lådvis av grejor till Stadsmissionen och Frälsis som jag planerade i våras. För det handlar ju inte om hjärnan utan är mer känslomässigt betingat. Det handlar om trygghet, säkerhet och kontroll. Allt det där vore funktionellt om jag levt på stenåldern eller i krig och svält. Men att samla på hög i den här tillvaron är mer av ondo än av godo. ”Jag önskar jag hade en….” Vår kultur fostrar oss till att äga mer, mer och mer. Reklam som syftar till att skapa begär efter det senaste och bästa. Vi har en naturlig tendens att jämföra oss med andra och tyvärr leder det till att många (kanske omedvetet?) önskar imponera genom sina ägodelar. Kontentan är att vi spenderar dyrbar energi på att önska oss mer. Detta konstanta önskande, drömmande, längtande och jämförande med andra stjäler vår uppmärksamhet i nuet. Det berövar oss lycka och förnöjsamhet. Det får oss att känns som om vi saknade något…

Behovet av mer smittar. En sjuka som leder till överdriven konsumtion. Julklappshysteri går hand i hand med överdriven konsumtion. Stanna upp och reflektera! Jo, jag fattar att julklappar är en uppskattad tradition, särskilt i barnfamiljer. Men tänk om julen inte blir godare med fler och större klappar… Nu stundar tid för generositet, medmänsklighet och gemenskap. Hur uttrycks den bäst?