HEJ VÄRLDEN!

En klassisk titel för första inlägget i en ny blog: Hej Världen! För mig har den frasen en djupare innebörd på flera plan.

För knappt två år sedan befann jag mig på den mörkaste plats en människa kan vara. I samband med mitt andra barns födelse, ett traumatiskt kejsarsnitt med efterföljande komplikationer, långvarig sömnbrist och total utmattning, sveptes jag in i ett tillstånd jag upplevde som tät rök och mörka dimmor av ångest, skuld och otillräcklighet. Det utvecklades till en existentiell livskris i ordens rätta bemärkelse. Vägen tillbaka har varit krokig, utmanande och tålamodskrävande, men samtidigt utvecklande och oerhört spännande. Jag är innerligt tacksam allt denna kris har fört med sig. Jag tvingades stanna upp och betrakta min inre värld, samspelet med familjen och samspelet med omvärlden. Relationen till mina närmaste fördjupades, blev mer öppen och ärlig. Min livskamrat och jag lärde känna varandras dunklaste vrår och den närhet, tillit och fördjupad kärlek det förde med sig är ovärderlig. Allra störst förändring har ändå skett på insidan och i mitt förhållande till mig själv. Förlösande.

Svåra stunder i livet kan vara de mest betydelsefulla. Vi tvingas ta ut riktningen, får en chans till kontakt med de djupaste värdena och växa som individer. Mitt i det svåra rörs det om i vårt inre, som i en kompost. Om vi törs lyfta på locket och släppa in luft, avbryts förruttnelseprocessen och riktig förmultning kan påbörjas. När vi stannar upp, känner efter och vågar se närmare på det vi bär med en icke-dömande närvaro är det som att lyfta på locket till vår mentala och känslomässiga kompost. Det ruttnande innehållet som hämmar oss kan brytas ner till den finaste mylla. Den myllan blir odlingsbädd för ny växt och vi får chans att växa som människor.

Varje gång livet bjudit på motgång och svårigheter har jag utvecklats. I den senaste krisen känns det mer som att jag återuppstått. Med hjälp av medveten närvaro och stöd har jag ridit ut stormen och det är som att endast min kärna återstår. Den kärnan som rymmer det vi är bortom yttre attribut, roller, aktiviteter och ansvar. Likt Fågel Fenix har jag slukats av lågor och återuppstått i en ny praktfull skepnad. När jag nu tar steget fullt ut i den yttre tillvaron igen är det med beslutsamhet om att följa mitt kall och agera i enlighet med min innersta övertygelse. Sedan tidigt har mitt livsperspektiv färgats av ett helhetstänkande och närhet till naturen. I allt från kampanjer i Fältbiologernas regi till Miljöriksdag var jag i tonåren övertygad om att vi alla måste ta vårt ansvar för planeten och leva i samklang med våra naturliga omgivningar. Yogan har funnits som en trygg vägvisare under min livsresa sedan högstadiet. Den yogiska filosofin har präglat mig i samverkan med min medicinska forskning och som vuxen är jag än mer övertygad om att vi bör gå genom livet med uppmärksam närvaro och respekt för allt levande. Det inkluderar även oss själva. Nu, mer än någonsin, strävar jag efter balans.

Jag går ut i världen med tingshas i handen. Tingshas är små handcymbaler som har används av yogi och buddistmunkar i årtusenden. När man slår dem mot varandra uppstår en vacker, klar och skiftande ton som hänger kvar och väcker stillhet. Den vibrerande klangen skapar ögonblickligen resonans i mitt inre och kallar till uppmärksamhet. Jag slår ihop mina små cymbaler för att lägga uppmärksamheten i det inre, för att komma ihåg vem jag är, för att se på mina prioriteringar i denna tumultartade värld. Jag går ut i världen med tingshas istället för hammare i hand. Nu ska vi bygga ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle. Min uppgift i bygget är att spela på cymbalen och uppmana dig till att stanna upp när du hör den mjuka klangen. Stanna upp och titta innåt. Släpp görandet för en stund, kliv in i varandet och agera sedan i enlighet med den du verkligen är.

HEJ VÄRLDEN!

#känslomässigkompost #balansilivet #depression #mindfulness #tingshas #hållbartsamhällsbyggande #medvetennärvaro