Tapas

Klockan ringer 04:40.

Min plan är att färdas medels kollektivtrafik från skogen i Kummelnäs till Sickla köpkvarter och Nacka Yoga Studio för morgonyoga 06:30. Det är en resa som i en varm tyst bil tar 15 min men med SLs bekvämligheter krävs en dryg timme.

Jag är trött så klart. Men mitt vanliga motstånd mot att stiga upp ur sängen trumfas idag av det kolossala motståndet mot att behöva pulsa 2 km på oplogade trottoarer i mörker och snöfall till bussen. En inre argumentation begynner medan jag drar täcket tätare omkring mig. Jag måste inte göra det; jag leder inte morgonklassen idag. Om några veckor ersätter jag fina Ebba Forslund medan hon åker på turné i två månader. Idag måste jag inte åka dit. Idag är det ymnigt snöfall, en decimeter nysnö och bilen behövs hemma för att ta barnen till förskolan. Argumenten för att stanna kvar i sängen tronar upp sig, starka och konkreta. Jag behöver inte analysera, behöver inte gå in i det. Jag tar sats istället. Min obeslutsamhet har kostat mig dyra minuter och jag får småspringa till bussen. Det är mörkt och magiskt. Snöflingorna smälter på mitt ansikte och blandar sig med svetten. Jag hinner precis till bussen. Med 12 minuters väntan vid bussbytet går jag till nästa hållplats vaken och upprymd över att ha tagit mig förbi obeslutsamheten och rundat motståndet.

Belöningen är stor. I yogashalan väntar fokuserad medvetenhet på min kropp. Nyfiken uppmärksamhet smeker varje sensation i ett tillåtande utforskande av nuet. Jag tappar balansen i ardha chandrasana, en position jag vanligtvis behärskar. Min förvåning är på väg att följas av frustration men ersätts plötsligt av ett mjukt leende. Ebba erbjuder stöd som jag tacksamt tar emot samtidigt som jag accepterar mig själv och att ingen dag är den andra lik. Idag är dagen då jag överkommit stort motstånd och belöningen är ännu större.

Det som kommer lätt är ofta mindre värdefullt än det vi får betala ett högt pris för. Att sitta kvar i stolen är alltid lättare än att resa sig upp, men när man väl rest sig upp går det av bara farten och plötsligt är man inne i ett flöde som bär. Då kan man färdas i den riktiningen man önskar och kanske nå sin fulla potential, göra det man vill, ta till vara sin stund på jorden.

I den yogiska filosofins grundstenar ingår 10 levnadsregler, yamas och niyamas, som beskriver hur individen kan, eller kanske rentav bör, förhålla sig till omvärlden och till sig själv. De liknar kristendomens 10 Guds bud och här ingår det välkända ahimsa-begreppet, icke-våld som motsvaras av kristendomens Du skall inte dräpa. Bland niyamas, som beskriver förhållandet till oss själva, återfinns TAPAS, disciplin.

Disciplin kan låta hårt och torrt och minna om Björklunds uttalanden om skolväsendet. Jag möter många som ogillar disciplin och oftast motsäger jag mig så kallade disciplinerande åtgärder och straff. Men att utöva disciplin mot en annan människa är något annat än att kultivera disciplin gentemot sig själv. I överflöd kan det bli hårt och resultera i ett skoningslöst pådrivande av oss själva. En hälsosam dos av disciplin däremot leder till att soporna blir utburna, hjälper dig äta mindre socker och bröd, ta en promenad eller vad det nu är du mår bra av och som behöver bli gjort. Små munsbitar av disciplin, likt tapas-rätter, genom dagen hjälper dig in i ett flöde där tillvaron bär dig. Där motståndet är särskilt högt döljs en värdefull belöning.

Tapas är vägen dit.

#disciplin #tapas #niyamas #yoga #filosofi