Ett medmänskligt perspektiv

Alla människor springer omkring med axlarna nära öronen och lätt uppspärrade ögon. Julstressen är otäck och vi faller lätt offer för den. Så här års verkar det som att alla "måsten" ökar exponentiellt i med att dagarna till årets slut minskar. Ökad arbetsbörda på jobbet inför årets slut sammanfaller med förberedelser inför julfirande och julklappsinköp. Så ser verkligheten ut för en del. För Micke, 39 år och hemlös, ser den helt annorlunda ut. Jag mötte honom igår kväll i tunneln mellan T-centralen och Centralstationen. Han har okontrollerad diabetes och tigger på gatan för att få ihop tillvaron. Det går inget bra. Ikväll såg han ut att må riktigt dåligt. Med vaxartad gulvit hud och ett apatisk uttryck var det något i hans uppenbarelse som fick mig att stanna upp.

- Hej, hur mår du?

- Inget vidare säger han uppgivet.

- Jag heter Jessica, vad heter du?

- Micke.

- Micke, hur kan jag hjälpa dig?

- Jag behöver mat. Jag har inte ätit på två dagar.

- Nej, jag ser att du är risig. Jag har ingen mat med mig men jag har några tjugor. Det är inte så mycket, säger jag ursäktande.

Han ser mig i ögonen: - Det är mycket. Tack.

Vi ser på varandra, två människor. Lika trots uppenbara olikheter. Då fattar jag: Micke behöver inte bara mat, han behöver bli behandlad som en människa. Det är inte bara hunger som dödar oss. Att känna sig utanför samhället, utanför det sociala

sammanhanget är fysiskt smärtsamt! Det orsakar samma inflammatoriska processer i hjärnan som ett slag mot huvudet. Jag pratar med Micke som jag skulle gjort med dig, så klart, med respekt och omsorg. Och kanske är det just det inser jag sedan, som är det viktigaste, mötet med den andre - inte pengarna till mat. I omsorgen om varandra blir vi mänskliga, både jag och Micke. I mötet med andra människor blir vi till. Mötet med Micke ändrar mitt perspektiv för en stund. Julkommersen ger en fadd smak i munnen och min grönsakssmoothie för 85 kr på Centralen känns som en skyldighet mot min fantastiska kropp. För det kunde ha varit jag, det kunde ha varit du. Men till skillnad från Micke har jag möjlighet att vårda min hälsa, hjälpa andra och lägga energi och kraft på att försöka göra världen lite bättre.

Sätt julhetsen i perspektiv: vad är viktigast i ditt liv? Hur vårdar du det som är viktigt?

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om stress och hur vi kan minska dess skadliga effekter så här i stressens tid. Men mötet med Micke ändrade mitt perspektiv. Sänk axlarna, andas och se dig omkring. Sätt dina måsten och bekymmer i ett annat perspektiv. Vad är viktigast i ditt liv? Tappa inte bort den insikten.

#hållbartsamhällsbyggande #perspektivförändring #stress